Tänk vad livet kan förändras från en dag till en annan. För en vecka sen var jag lyckligt omedvetandes om vad som skulle komma att hända. Då kändes allt så jävla bra, jobbet har gått bättre än någonsin och det var tal om en befodran. Jag har jobbat hårt, kämpat och spenderat väääldigt många timmar på att jobba mig upp så mycket som jag gjort. Och nu var det så nära.. Att jag skulle blivit belönad för allt slit. Men så i torsdags så rasade allt. Det första vi gör varje dag när vi börjar vårt pass är att ha ett möte som våra gruppledare och en arbetsledare håller. Alla var glada, skrattade och pratade som vanligt.. Arbetsledaren började med att berömma oss för skitbra jobb hela veckan. Han var helt glansig och röd i ögonen.. Han fortsatte och sa att han hade dåliga nyheter.. Alla blev knäpptysta.. "Apoteket har valt att inte förlänga kontraktet med oss på Schenker". Alla var chockade, jag fattade ingenting, väntade på att han skulle säga att han skojade, men han fortsatte vidare... pratade om att vi i produktion inte gjort något fel eller kunde gjort något annorlunda, vi har varit helt suveräna, vi har tjänat in miljarder till Schenker, fördubblat servicegraden på bara ett år, vi hade en utvecklingsplan och vi skulle få en ännu större yta. Så vad hände? Vad gick fel? Arbetsledarna och vi i produktion är lika chockade, ingen hade väntat sig att det här skulle hända, just eftersom det har gått så jävla bra. Vi vet ingenting, vet inte varför Apoteket valt att göra så här, det har pågått förhandligar sedan i våras och det har inte blivit klart förräns nu då dom varit oense om hur länge kontraktet skulle skrivas.. Mer än så vet vi inte.. Förhoppningsvis får vi veta den riktiga anledningen senare. Det är uppsägningstid på ett år, sen är Apoteket ute ur byggnaden... Arlandastads absolut störtsta och viktigaste kund.. Antagligen kommer vi placeras ut hos andra kunder, men det finns ingen bra säkerhet just nu, arbetsledarna är oroliga, vi är oroliga.

Allt jag jobbat för har rasat.. Måste börja om på nytt igen, andra arbetsuppgifter, nya människor. Jag älskar mitt nuverande jobb, det är så varierande arbetsuppgifter för mig varje dag.. Min huvudsakliga uppgift är att köra truck. Sen gör jag väldigt mycket annat, sitter bland annat på kontoret ett par dagar i veckan, plockar, har fått vara gruppledare osv.. Mina kolleger är underbara, jag tycker det är kul att gå till jobbet varje dag och träffa dom. Vi har blivit ett riktigt bra team och efter 1,5 år har jag äntligen släppt på spärrarna och kan vara mig själv med dom. 
Men allt har inte varit förgäves.. Jag har lärt mig så himla mycket under dom här åren, främst har jag utveckalts skitmycket personligen, speciellt socialt, och även mycket om ledarskap. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag lyckats så bra som jag gjort. 

Framtiden blev helt plötsligt så oviss. Jag måste göra mig av med bilen på nåt sätt.. Kommer inte ha råd att ha kvar den då jag med största sannolikhet kommer börja jobba dag... Det är svårt att vara ensamstående och ha så stora fasta kostnader som jag har varje månad, då har jag inte råd att gå ner 3000kr i lön efter skatt. 
Jag vet inte om jag ska söka nytt jobb eller inte.. Men avvakar med det några månader, vi är många som vill ha mer specifika svar på vad som kommer hända med oss anställda, allt är så luddigt just nu. Alla säger olika. 

Behövde bara skriva av mig lite..